Jag och Wille kom nyss hem från en promenad till stan. Vi tog en fika med Jenny och Gurre, även Carro och Patte kom och gjorde oss sällskap sedan.

Det var mkt trevligt att sitta och surra en stund.

På väg till stan så säger Wille "Mamma, imorgon ska jag sätta min fot på månen" - min sockersöta lilla gounge. Han kan ha så fina och tokiga funderingar. Nu ska vi börja fundera på nå käk, tror det blir så tråkigt som fiskpinnar idag. Det är ju mat iaf ..

Hoppas ni mår toppen alliallihop !

Påminn mig om jag någongång skulle glömma bort det, livet på BB är inget för mig. Har tänkt på det, varför utsätter man sig för det ens en gång om man inte behöver ? Jag behöver inte sitta och titta på andra mammor som föder barn, jag får bara ont i mitt egna underliv helt i onödan ;) Haha !

Nämen seriöst, jag har alltid tyckt om att titta på såna där program, som handlar om födslar, men egentligen varför ? Helt galet. Jovisst, att se "smidiga och snabba" förlossningar är ju en sak, visst - de ser hemska ut ändå :P Men många ggr är det ju inte smidiga osmärtsamma man får se utan riktigt hemska och plågsamma (om inte så ser dom iaf ut att vara det ;) ... Jag har en son, men han är ju född med planerat snitt, denna är ju tanken att föda fram vaginalt om ungen bara håller sig lite slim - vill inte klämma fram en Wille (storlek 5 kg) - hursomhelst så börjar jag bli lite nervös, fast min "dröm" är att få genomgå en vanlig förlossning, som startar naturligt och allt det där, den biten man "fantiserade" om då jag väntade Wille men som inte alls blev så som jag planerat, plötsligt skulle jag bara komma till sjukhuset, rullas in i en operationssal och bara ligga där tills någon annan tagit ut bebisen genom magen. Jajja, men jag börjar iaf bli nervös, vad är det man egentligen ser fram emot ? Kommer man att klara av det ? :D det är ju inte som att klämma ut något i storlek bajskorv :P Utan ett BAOUTA huvud ska ut, sen en hel kropp ! Ja, jag ljuger ju om jag inte är förväntansfull, det ska ju bli en utmaning ;) Nå ett steg i taget, får väl se vars man hamnar, kanske i en operationssal även denna gång .. förhoppningsvis inte. Trots dessa plågsamma, smärtsamma historer man hört och sett så är det ändå något jag vill genomlida (hur sjukt låter inte det?). Ja, andra klarar ju av det - klart jag också måste göra det. Och många av dom som gjort det, gör ju om det - så vafan ...

Jag drömmer tokiga drömmar varje natt nästan. I den här nattens dröm så  satt jag på en potta och kissade medans halva min släkt stod och kollade hur det såg ut, helst plötsligt började jag störtblöda och fick åka ambulans till sjukhuset, fast jag kom aldrig så långt utan krockade med en annan bil som körde 200 och vi körde lika fort och vi frontalkrockade, så det blev en jäääävla smäll - och jag dog. Sen vaknade jag med sendrag i tårna ;P HAHA.

Fräääääänt.

Godmorgon på er iaf ! :)