Nu ligger jag inte sömnlös pga av smärta eller så, nu är det tankarna som håller mig vaken. I natt har jag legat som ett jävla psyk och försökt meditera igång någonting "neråt, neråt, utåt, utåt, sätt igång nu, sääääätt igång nu" Jag vaknar som och känner efter hela tiden, efter minsta lilla känning. Men inget ! Jag vill verkligen inte snittas, inte om det verkligen verkligen inte behövs. De sa ju åt mig nu sist att de inte vill sätta igång mig för att det kanske bara blir pinvärkar som inte kommer att leda någon vart, jahapp .. så med andra ord så måste förlossningen starta av sig själv innan nästa ultraljud den 28e (då bebis mest mest troligt kommer att vara en heffaklump) annars så kommer det att bokas tid för snitt istället. Jag känner ju som såhär just nu: Hade man inte kunnat testa sätta igång mig, nu medans bebis inte är kingsize,  Händer det inget, så kan jag ju snittas då eller sen ..Jag kanske svarar jätte bra på en igångsättning ?  jag vet inte hur det där funkar. Men hursomhelst ... jag känner mig så jävla stressad, det känns som om det inte går en minut utan att jag tänker på det här med bebis och förlossningen.

Hade behövt en "sluta-tänka-så-jävla-mycket-dos". Jag kommer ju hinna bli C R A Z Y !

BLÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ !